På savannen i Borås Djurpark finns Grants Zebra som är en geografisk underart av stäppzebran. I likhet med övriga vildhästar är zebran ett utpräglat flockdjur och lever i familjegrupper. Säsongsvis kan den bilda väldiga -migrerande hjordar tillsammans med gnuer.
Sebrans vikt är 225–300 kg. Hanar är i genomsnitt 10% större än honor.
Denna typ av sebra har en utbredning som sträcker sig över stora delar av Östafrikas länder där savannområden finns. Sebror är beroende av att det finns vattendrag i deras närhet, eftersom den behöver dricka i stort sett varje dag.
Gräs och annat foder med högt fiberinnehåll, men även blad, rötter etc.
Sebror kan bli ganska långlivade, ca 20–30 år, om de undslipper sjukdomar och rovdjur.
Utanför den fruktade, sömnsjuke-spridande tse-tse-flugans utbredningsområde konkurrerar en ökande mängd tamboskap allt mer om betet med sebror och andra vilda gräsätare. Detta har bidragit till att såväl bergssebran som grevysebran idag är starkt hotade. Stäppsebran klarar sig bättre, men eftersom 70 % av populationen bara finns i Kenya och Tanzania beror dess överlevnad på hur utvecklingen ter sig i denna region.
Stona föder vanligen ett föl åt gången och fortplantar sig i genomsnitt vartannat år, dock ofta tätare i djurparker. Honan är dräktig i elva till tolv månader.
Det finns flera olika teorier kring sebrans ränder. Att de fungerar som kamouflage är inte troligt, med tanke den otroliga mängd sebror som ofta finns på en plats, så det kan uteslutas. Däremot visar forskning att ränderna är en social signal som gör att sebror gärna söker upp varandra och grupperar sig i hjordar. Ränderna stimulerar också putsning individer emellen och individer känner igen varandra på långt avstånd. Av mindre vikt verkar också vara att individer ska smälta in bättre i en grupp, när de blir jagade av ett rovdjur.
