Pteranodon

Tandlös jätteflygödla, Pteranodon longiceps
Namnet Pteranodon longiceps betyder ”vingförsedd och tandlös med långt huvud”. Flygödlorna var inga dinosaurier men tillhörde liksom dessa djurgrupper härskarödlor (Arkosaurier). Till denna grupp hör också krokodiler och fåglar. Liksom fåglar hade flygödlorna luftkanaler i skelettet, vilket gjorde dem lätta.

Vikt: 17 kg
Längd: 3 m
Föda: Fisk
Fyndplats: Nordamerika
Levnadsperiod: 86-84,5 miljoner år sedan

Fler honor än hanar

Det rådde en tydlig könsskillnad inom arten. Honorna var mycket mindre och hade bara en liten, rundad benkam på huvudet, medan de fullvuxna hanarna hade en ca 70 cm lång och tre mm tjock, bakåtriktad huvudkam. Kammen, som var en del av skallbenen, användes troligen som dominanstecken för att imponera på honor och konkurrerande hanar. Man har funnit många fler honor än hanar, vilket man tror visar att hanarna med rituella strider tillkämpade sig harem bestående av ett stort antal honor på samma sätt som t.ex. dagens sjölejon och sjöelefanter.

Visste du? Släktet Pteranodon skilde sig från alla andra kända flygödlor genom att de saknade tänder. De hade i stället, precis som nutida fåglar, en näbb med vassa hornkanter som de använde till att fånga den fisk som den sannolikt huvudsakligen levde av. Man har funnit fiskfossil i magen, näbben och kring kropparna av många Pterandon-fossil.

Största flygödlorna

Huvudets, halsens och skuldrornas skelett var lika kraftigt som hos fåglar som störtdyker ner i havet efter föda, vilket tyder på en liknande jaktmetod hos dessa flygödlor. Pteranodon var en av de största flygödlorna med ett vingspann på upp till sju meter. Den glidflög troligen mest på samma sätt som albatrosser, men kunde även använda aktiv flykt vid behov. På land gick flygödlorna på alla fyra benen. De kraftiga frambenen stöddes på knogarna. Det var också med ett kraftigt avstamp med frambenen som flygödlan kastade sig upp i luften för att påbörja sin flygtur. Samma metod användes vid flygstart från havsytan.