Afrikansk Vildhund
Lycaon pictus, African wild dog
Vildhunden är ett flocklevande rovdjur och en av Afrikas, t.o.m. världens effektivaste jagande däggdjur. Vildhundar skiljer sig från de flesta andra sociala däggdjur genom att gruppen till största delen består av besläktade hanar, istället för som exempelvis hos lejon, närbesläktade honor.
| Dräktig: | 73 dagar |
| Antal ungar: | 10-11 st |
| Vikt: | 18-35 kg |
| Längd: | 85-141 cm |
| Föda: | Köttätare |
| Levnadsmiljö: | Savannområden |
Hotkategori
Rödlistning är en klassificering av arter inom växt- och djurlivet efter en bedömning av deras utdöenderisk. Syftet är att kartlägga och bedöma arters tillstånd och status, den risk de löper att försvagas eller dö ut, och vilka åtgärder som krävs för att förbättra deras situation.
Storlek
Den afrikanska vildhunds hanen kan ibland nå en vikt på cirka 40 kg, honorna är i vanligtvis något mindre.
Livsmiljö
Arten förekommer på grässtäpper, savann och i öppen skogsmark.
Föda
Vildhunden är det enda hunddjur som endast äter kött. Bytesdjur kan vara ända upp till zebrors och gnuantilopers storlek. Gruppmedlemmarna, främst gruppens hanar, hjälper till att skaffa föda och mata ledarparets ungar. Detta sker genom att spy upp nyss uppäten mat.
Hotkategori
Genom intensiv jakt, sjukdomar och minskat livsrum har den afrikanska vildhunden dramatiskt minskat i antal, och tillhör idag en av Afrikas mest hotade arter med färre än 5000 individer kvar i det vilda.
Fortplantning
Vildhundens gruppstorlek är 10–20 individer, och den leds av ett dominant ledarpar och det är bara detta par som fortplantar sig. Parningstiden är inte säsongsbunden. Honan är dräktig i ungefär två och en halv månader och kan föda 2–11 ungar. Ungdödligheten är dock stor.
Visste du? Konsten att jaga så stora byten som zebror och gnuer kräver att äldre djur lär yngre djur i flocken hur de tekniskt ska gå till väga för att fälla ett så stort byte? Ofta kräver tekniken att något djur får tag på zebrans eller gnuns mule och håller fast, medan en annan greppar svansen. Andra vildhundar ser sedan till att öppna buk, eller skada bytesdjuret på annat sätt.
Även information om platsen för vattenhål, bra jaktmarker etc. verkar spridas från generation till generation? Ofta brukar vi människor kalla sådant utbyte för ”kultur”.
